Alltid framåt! – Ledare ger trygghet och riktning

När du är en ledare över din grupp eller VD för ett företag blir du granskad med lupp hur du säger saker och hur du agerar. För att vi ska ta fram vårt bästa vill vi ha ledare som agerar som förebilder, som är mänskliga, inger hopp och trygghet.

I all form av utveckling är min erfarenhet att make It simple är framgångens väg. Likaså att låta någon ”bära” den resa som en kris eller företagsförändring innebär. Att ledare kliver fram och är tydliga i hur de säger saker. Och att de är med i verksamheten och lyssnar och tar in vart organisationen är. Själv har jag varit med i olika former av förändringar. Både positiva och negativa.

 

Professionalism

Jag minns när jag var på Ringhals Kärnkraftverk och var med när ledningen från Vattenfall presenterade nedläggningsbeslutet för Ringhals 1 och 2. Med stor grad av professionalism pekade ledningen för kärnkraftverken i Ringhals ut riktningen in i framtiden, vilket skapade trygghet.

Omställning

En annan lärdom var när jag själv i chefsposition fick bära upp den oro som fanns kring den decimering av personal på min tidigare arbetsplats med utbildning inom kärnkraft. Och som var en följd av den nedläggning och nedmontering av kärnkraftverken Oskarshamn 1 och 2.

Hur jag själv fick jobba med mig själv för att skapa trygghet i den utbildningsgrupp som jag själv var chef över 2016. Flera var oroliga för att mista sina arbeten. De kom till mig för att prata och få stöd. Jag visste sedan lång tid tillbaka att jag skulle lämna och att de skulle få vara kvar. Men kunde inget säga!

Pedagogisk utveckling

Och när jag var djupt engagerad i att förbättra pedagogiken på mitt utbildningsföretag. Hur vi som brann för frågan kämpade tillsammans och fick stora delar av företaget med oss. När enskilda medarbetare fick vara vardagshjältar och när alla förstod att hur vi arbetar med våra kursdeltagare skapar spår i lärandet.

Målet var att skapa mera dynamisk undervisning. Mer dialog mellan kursdeltagare och kursledare. Bättre pedagogik och metodik ger tryggare operatörer på våra kärnkraftverk i Sverige. Låt blommorna blomma blev ett utryck att bära med sig för den resa som vi gjorde tillsammans.

Vi skapade en digital databas där vi beskrev vår metodik och som blev inspiration till våra kollegor. När projektet var framme vid mållinjen var det en stor succé. Utbildarna var på och nu förstod många poängen med att jobba med pedagogisk utveckling. Det blev ju roligare i våra lektionssalar. Alla kunde lyckas och bli sedda!

När sedan projektet skulle lämna över till linjen kom maktspel in i ledningsgruppen och den lilla boll som blivit ett klot stannade upp och hamnade i träda. Det var tufft att ha bollen på mållinjen och att förstå att mandatet gled iväg till andra som inte ville samma sak.

Alltid framåt – ledare ger trygghet och riktning

Däremot känner jag en stor stolthet i en fullt lyckad förändring när vi skulle utveckla kommunikationen och beslutsfattandet i kontrollrummet på kärnkraftverket Oskarshamn 3. När jag fick förmånen, att både som utbildare och chef bidra i förändringsarbetet på Oskarshamn 3.

Lång tid efter förstod jag hur många ”rätt” vi gjorde när vi från utbildningsföretaget och kärnkraftverket drev utvecklingen tillsammans. Och byggde in förändringen i strukturen dvs när det ”nya arbetssättet” hamnade i instruktionen för kontrollrumsarbete.

Struktur och kultur ska till slut säga samma saker och vara levande. Beteendeförändringar behöver byggas in i företagets struktur och bli ett sätt att vara i vardagen. Ledarskap och medarbetarskap skapar en kultur. Och som ska ha stöd i strukturen och vara levande i vardagen.  Det går och jag vet hur.

Här är några mantran som jag nu bär med mig när jag jobbar med mina utvecklingsuppdrag

• Någon eller några måste gå först och med stort engagemang.

 

• Låt blommorna blomma dvs att hitta ingångar där alla känner att deras insats räknas och är viktig i helheten.

• What´s in It for me? Att krypa under skinnet på alla genom nyfikenhet, ha örat mot rälsen och kliva fram och förklara och inspirera när det behövs. Att göra allt för att få alla med sig!

 

• Att gå från ord till handling! Att omsätta fina ord och planer till handlingar i vardagen. Och bygga in förändringen i strukturen i ledningssystemet.

 

Och det viktigaste!

Beröm, beröm och beröm

Visa genuin glädje när du ser positiva tecken i verksamheten.

Att se framgångar som ett tecken på att vi är på väg.

Motstånd möts med omtänksamhet och inlyssnande

 

Repetition är kunskapen moder

Nedan bjuder jag dig på nytt att se tillbaka på de faser vi går igenom i en förändring. Enligt en forskare vid namn Hermann Ebbinghaus glömmer vi saker fort. Efter en timme är 60 % av det stoff vi tagit in redan borta. Ur ett utvecklingsperspektiv är det därför otroligt viktigt att vara uthållig och gärna koppla känslor till det vi lär oss och gör. Då blir minnesspåren i oss djupare. Nedan får du ta del av min resa genom min förändring och de faser vi alla går igenom. Vilka faser finns och vad kan vi själva göra för att ta hand om oss själva och våra kollegor. Ofta kämpar vi människor med att skapa kontroll, men när framtiden är oviss behöver vi ändå ta oss framåt.  Att tänka och reflektera över var vi är ger för mig en känsla av kontroll. Läs och reflektera över dig själv!

 

Metoder som hjälper oss  genom en kris eller förändring

• Veta om faserna och deras kännetecken i en kris.
• ledare visar på fördelar med förändringen.
• ledare håller sig till fakta och talar om vart vi är på väg.

 

• skapar och uppmuntrar oss att hålla rutiner.
• Att göra saker som skapar glädje och lust.
• Att motionera och röra på sig.

Och det viktigaste, att se krisen som en möjlighet! Att se inåt och trimma sin produktion, kompetensväxla och skapa strukturer för att samarbeta ännu bättre när väl marknaden vaknar igen. Kan vi nå våra kunder på nya vis. Jobba smartare eller mera sparsamt. Allt detta inger hopp till din arbetsgrupp och ger framtidstro.

För mig fick jag på riktigt fundera över mitt företagande. Håller mitt sätt att arbeta och går det att även att genomföra teamutvecklingsinsatser digitalt?

Här kommer min personliga resa genom min företagskris. Att förra våren mötas av en tystnad när jag ringde kunder och som präglades av stor osäkerhet. Det gjorde mig bedrövad inombords. Att veta att det jag kan tar alla företag och team framåt. En otrolig styrka men att inte kunna nå ut sårade mig. Men hur reagerade jag i detta?

Chockfasen

Minns när jag själv haft en bra och kreativ dialog med en kund och han frågade hur det gick förra våren när den första omgången med Corona satte fart och som konsult har du aldrig problem! Givetvis sa jag att det bara rullade på men blev slagen hårt i nacken senare samma vecka. Tre återbud och jag började förstå att något var på gång! Här gäller det att bara finnas för den drabbade.

Själv började jag snickra på ett blädderblock bara för att landa! Och tog mig en och annan joggingtur.

Reaktionsfasen

Efter den första och ganska korta fasen kommer känslorna! Jag blev ledsen och nedstämd. Vad gör jag nu? Ska jag lägga ned min firma? Vad vet jag om framtiden? För att ta mig framåt och samtidigt bidra på nya vis tog jag kontakt med skolan och hade tur att få komma igång med att vikariera först på Trekantenskolan. Det var härligt att komma ut i verkligheten.

Det var skönt att bidra med min lärarkompetens.  I den här fasen kan de som är runt omkring inte göra så mycket. Det blir som det blir. Låt känslorna komma! Här kan du som chef ta klivet framåt och berätta att vi ska använda denna ofrivilliga paus i verksamheten att både titta inåt och utåt.

 

Laborerandet i källaren satte fart. Med lite uppgivenhet inombords försökte jag ta mig framåt.

Känslan av att testa och prova skapade ett lugn i mig.

Detta är ju riktigt roligt.

Bearbetningsfasen

Sakta började jag landa i situationen och började få struktur på min iver att på nytt kunna visa mig och det jag kan. Började komma ut med de första Facebookinläggen och det var spännande att få kliva in i datorvärlden.

Att lära sig olika datorprogram som Davinciresolve och OBS-studio. Det första är ett videoredigeringsprogram och det andra hjälper dig att hitta rätt inställning till din greenscreen. Trekantens fina skola byttes till Lindöskolan och att på nytt möta nya härliga barn.

Plötsligt klingade det till i min mejl. Ett uppdrag och kul att äntligen få känna livslust i mitt företagande. Jag hade ju inte tagit en kontakt efter att coronan startade och otroligt roligt när mina arbeten ger ringar på vattnet fram till nya uppdrag.

Skulle det bli en islossning i alla fall?

Arbetet inleddes fysiskt men inför träff två ökade Coronan igen på hösten och fysiska träffar förbjöds. Helt plötsligt var jag tvungen att hoppa!

Började testa hemma med Google Meet och lite med Teams. Och den första träffen kom på det digitala viset. Givetvis ett nytt angreppssätt med att styra alla stegen i dialogen med teamet. Och att vara noga med att alla ska komma till tals.

Nya kommunikationsvägar öppnades och mejl samt telefonen gav mig nya inblickar i teamets vardag och jag kunde ta sats och ge dem en knuff framåt. Men min studio var ju inte riktigt klar för att ta språnget fullt ut. Parallellt besökte jag min gamla pappa på hans äldreboende.

Och det kändes så konstigt och hemskt att sitta bakom en plexiglasskärm och få vara nära min pappa i exakt 30 minuter. En bit fram på hösten fick jag på nytt besöka honom inne på hans rum. Glädjen var stor inom mig och jag såg fram emot att få sitta och dricka kaffe med honom.

Kaffet kom in men detta var ingen vanlig dag. Min pappa somnade in med mina händer på sina knän på det finaste vis man kan göra. 98 år ung gick han över till andra sidan. Jag var inte beredd!

På nytt drogs jag in i chockfas och fick hämta kraft där jag var. Men att lägga ut material på nätet var inte att tänka på.

Uppdraget rullade på och jag blev otroligt stärkt över att på nytt komma igenom ett kanonarbete med ett team som hittat nya vägar framåt. Det gick tydligen att köra teamutveckling över nätet och jag inser att min tydliga struktur är vägen framåt för alla team och branscher.

Nyorientering

Slutrapporten och den viktiga slutreflektionen för både mig och chefen gick bra och var givande. Nästan direkt efter plingar det igen i mejlboxen. Nu ville jag ta steget fullt ut och verkligen satsa på att få klart min studio.

Nya gardiner köptes in till min studio och jag fick hjälp av min flickvän att få upp dem. Gardiner är bra både som bakgrund och för att släcka ut oönskade ekon.

Till det gjorde jag ytterligare belysning och jag började känna igen mitt gamla jag. Ihop med barnen på Lindöskolan fick jag ny kraft och tillsammans tog vi kliv framåt.

Nu är jag riktigt stolt då även la in rollspelsövningar i min uppdragsrepertoar. Och det blev succé. Detta är något som många behöver. Att träna sig i att kommunicera och hjälpa varandra framåt. Den här gången handlade det om att ge beröm i känslor. Och att våga sätta stopp när det behövs. Allt för att få ett levande värdegrundsarbete.

Ha nu en fin dag!

 Och det kommer snart ett nytt inlägg igen!

Jag lovar!

 

Magnus på Alvhamre Kompetens

Tillbaka till bloggen